Att ta hand om framdrivningen på en båt…

…gör en hungrig.

Så vart går man om man vill ha en rejäl måltid och återfå krafterna? När blodsockret är nere på tanktoppen och klockan börjar närma sig tolv?

Är man söder om Göta Älv så går man hit, till stans bästa grillkiosk.

Norr om älven, på Hisingen, saknas dock matbodar med reggaemusik och blomlådor. Där, ute i vildmarken, får man klara sig själv och ens kunskaper sätts ofta på prov. Ingen lunch blir serverad om man inte gör den själv.

Man får helt enkelt svetsa ihop en liten ställning…

…tända kolen…

…och langa på maten över glöden.

Först därefter kunde det bli lunch bestående av korv och folköl på en vindpinad parkering en duggregnig dag i sena september.

Men god var den, mätta blev vi och luktade gott gjorde vi efteråt.

Ibland behöver saker åtgärdas ombord.

Det bjöds på överraskningar redan första dagen. Läraren, Dennis, visade sig vara en bekant till mina gamla arbetsgivare Bosse och Annika. De ägde runt millenieskiftet ett bemanningsföretag, City Bemanning AB, vilka hyrde ut mig som expressare och rivare till diverse olika kunder.

Då kan det vara bra med ett välsvarvat befäl i maskin…

…som en del av en ihopsvetsad besättning.

Under den här sejouren ska vi lära oss grunderna i verkstadsarbete för att kunna reparera skutan i väntan på varvstid. Det innebär en blandning av enklare uppgifter med olika verktyg och ett litet grupparbete. Vi har valt att göra en semiportabel Asado-ställning; den ska kunna bära ett standardlamm av gotländskt snitt och förgylla tillvaron för oss när vi om några veckor åker på internat i Halmstad.

Träkolsgrillad currykofta gör sig enligt utsago bra på en blåsig oktoberstrand i Hallands Buenos Aires.