Coredela

På senare år har julen blivit mer komplicerad och tidsplaneringen liknar alltmer körschemat på en festivalscen. Inte bara skall tåget till Stockholm gå i tid utan även tunnelbanor och sånt. Dessutom skall det helst finnas julklappar i lager kvällen innan julafton, vilket det uppenbarligen inte gjorde i år heller. Sen kommer julafton; dagen kollektivtrafiken glömde. Hela staden ska åka runt men ingen finns att köra dem.

Här i Sköndal blir granen mindre för varje år.

Julfirandet blir lite kortare…

…och fikandet blir allt effektivare.

Roliga julklappar delas dock ut fortfarande, här ett förstoringsglas!

Sedan bar det av till Enskede.

Här var det tända ljus…

…glögg…

…Musse Piggs husvagnssemester…

…och ett oändligt väntande på jultomten.

I Farsta Strand slog vintern till med full effekt.

Isen hade lagt sig över Magelungen.

Det var bitande kallt när jag tog det traditionella julbadet. Till historien hör dock att jag badade inomhus i badkar, inte i isvak, men jag hade öppet fönster i varje fall.

Efter allt detta lade sig lugnet över stadens södra förorter och kvällen avslutades med en inspelad omgång av På Spåret.

Det är inte ofta men ibland händer det. Besök kommer förbi och de kommer i klump.

Sedan två månader har denna storebror planerat en resa i norra Afrika. Två dagar innan avresan var cykeln nästan färdig och väskorna kunde packas.

Efter många om och men så beslöt han att köra ner istället för att frakta cykel på lastbil och själv flyga. Därför hann vi träffas en halvtimme innan färjan till Tyskland avgick.

Den här lilla sötnosen var också på besök och tillbringade en kväll hemma hos mig, gnällandes och tittandes på tv.

Självfallet var hon inte här själv. Hon följde med sin ägare, Elins syster Malin. Ibland behöver även mattar en kväll för sig själva och då ryckte jag ut som hundvakt.

Slutligen en annan utryckning, här simulerad som ett led i skolan. Enligt figurantbeskrivningen så har personen på golvet fallit fem meter nedför en lejdare vilket medfört en blödning i låret, nacksmärtor samt knäckt hand- och fotled. Tidigare på dagen skulle jag även rycka ut med en sån där halvautomatisk elektrochock-apparat men den visade sig dessvärre vara ur funktion så det blev endast traditionell bröstmassage.

Det här inlägget skrivs på min nyinförskaffade internetuppkoppling i hemmet. I jämförelse med den förra så är den här seg som sirap.

Eftersom jag hade föräldrabesök från hemorten och jag inte hade så mycket saker att flytta så fanns det en dag över att utforska saker som man annars inte gör.

En sån sak är att åka museispårvagn från Centralen till Vagnhallen i Gårda.

Jag sänkte medelåldern ombord rejält.

Det mesta var rätt gammalt i spårvagnshallen. Här är en tavla där man planerade underhållsintervall och noterade vilken vagn som var ute på linjen.

Det fanns vagnar från olika tidsåldrar…

…och i olika grader av renovering.

Även små tåg visades av stora farbröder.

Självfallet fanns det även en vagn som numera fungerar som kafé med hembakt och engångsmuggar.

Dessutom fanns det ju tid över efter botaniserandet så en bilfärd ut mot Kungsbacka och Tjolöholms slott följde.

Det ligger nere vid vattnet och drivs numera som stiftelse, mycket bröllop och sånt på programmet.

Det är byggt 1899 men ska efterlikna ett engelskt slott från 1500-talet.

Det är dock väldigt modernt med centralvärme, el och vatten indraget redan vid byggnationen.

Historien bakom var att den rika familjen Dickson behövde ett sommarhus, de byggde slottet, de ursprungliga beställarna dog, sönerna lät det förfalla och sålde det sedan till kommunen.

Det var fotoförbud inne men det här bordet var så snyggt att jag inte kunde hålla mig…

Samma sak gällde det här takfönstret med tillhörande lampa.

Efter att ha kämpat mot kylan så fick vi i oss varsin Wallenbergare i slottsrestaurangen. Ska man, som vi hade på agendan, köpa dammsugare och diskställ så behövs blodsocker för att stå ut i köpladorna en söndagkväll efter löning.

I vintras fick jag en brorson till. Arbetsnamnet var Rasmus. Men för att det skulle registreras rätt och hans jordliga lekamen skulle upptas i den fd statskyrkan så blev det dop en regnig söndag i oktober. Eftersom det hela gick av stapeln i Stockholm så kom jag upp två dagar innan för lite socialt umgänge och några ärenden.

Det hela började med att jag och Gita såg en modern uppsättning av Hamlet på Dramaten. Snygg scenografi, läcker ljussättning och bra musik men själva överföringen av den klassiska tragedin till en mer samtida ton kan nog enklast beskrivas som en kulturslakt.

Sedan bar det av till Bysis där Trinity spelade och Magnus mötte upp, nyligen hemkommen från en konferens i Lissabon. Även min från bokmässan nyfunna bekant Ann-Kristine och hennes väninna dök upp. Kvällen hade en mer traditionell inramning, dvs dansgolvet var i stort sett kolsvart (bortsett från en liten felplacerad laser).

Lördagen inleddes med inköp av ett styck päronträd som skulle bli doppresent. Tydligen blir vanliga päronträd uppåt 8-9 meter höga så detta är ett dvärgpäron med påympade grenar av vanlig päron. Bär frukt inom några år.

Ilfärd in till Hantverkargatan och inspektion av en gravid Ylva. Mannen till vänster i bild är den förväntansfulle fadern. De har allt man kan önska sig i hemmet, inkl öppen spis i vardagsrummet och en sexkanals ljudmixer i arbetsrummet. Det bjöds på scones och te. Det väntande paret fick god hjälp av Oda (strumpbyxeknät i förgrunden) samt hennes charmanta pojkvän Beppe (till vänster utanför bilden).

Därefter sneddade jag tvärs över Drottningholmsvägen för att hälsa på Richard (till höger i bild) och Pehr (vid fototillfället på jobbet) samt Kungsholmens grand old lady Dacke. Här höll jag en snabb bildvisning från sommarens eskapader och kelade en stund med Dacke (vänster i bild). Trots sin anmärkningsvärda ålder och ett händelserikt liv i centrum av stadens innegrädda är han en hyfsat pigg hund även om det kan vara lite trötta suckar emellanåt.

Efter en snabb risotto och två hiskeligt söta drinkar hemma hos Karin så begav jag mig ner till Norra Bantorget för att titta på förändringarna. När jag flyttade till Göteborg var här en öppen yta, nu är det stora hus överallt. Det var svinkallt ute så efter bilden togs dröp jag ner till pendeltåget hem.

På söndagen strilade regnet ner, jag saknade en ren skjorta och brorsönerna var hungriga. Här tänds det ljus i väntan på att gästerna ska hugga in på kaffe och kaka.

Ceremonin ägde rum i kapellet bredvid det stora kyrkorummet.

Huvudpersonen var periodvis måttligt road av det hela. En eloge till organisten i bakgrunden, så psykedelisk musik har jag aldrig förut hört i ett kyrkorum.

Detta är en frusen kusin som var sur över att hon inte fick slå sina retsamma storebröder. Hon fick låna min hatt som plåster på såren.

Väl hemma i Göteborg efter en tidig måndagmorgon och en långsam färd med ett trasigt X2000 så ser jag att min praktikbåt ligger kvar på varv. Efter att jag mönstrade av i Amsterdam så lades hon två veckor i torrdocka för bottenmålning, axeldragning och klassning. Dagen innan avsegling provkör man en maskin som rusar varvid generatorn antänds. Brandkår tillkallas och släckningen drar ut på tiden. Sedan dess ligger hon vid utrustningskajen bredvid skolan, gissningsvis med omfattande skador i maskinrummet.

Min bror Oskar hade plötsligt fått en tredagars ledighet så han åkte ner för att besöka undertecknad. Efter att jag visat skolans maskinrumsimulator och en fikapaus hos Ana åkte vi ut till Hönö i norra skärgården. Vi var inte ensamma.

Oskar på vägfärjan tillsammans med halva Göteborg.

Den senare årens bostadsbrist inne i Göteborg, möjligheterna att arbeta på distans samt den lokala oviljan mot en broförbindelse med fastlandet har skapat en trång men pittoresk miljö för störningsfritt boende ute i havsbandet. Huspriserna klättrar stadigt uppåt…

…fast med en sån här utsikt 35 minuter från Centralen är det kanske förståeligt. Den tradionella bilden av skärgård, med sjöbodar och frireligiositet, lever dock kvar.

Det här rucklet, tio meter från vattnet, betingar nog samma pris som en bostadsrätt i Östersund. Efter lite chockterapi med tigersåg och kofot så lägger sig doften av målarfärg och sommargäst tryggt över nejden.

För hur kommer det sig att ett kafé och gästhamn som inte har mer än fem-tio gäster vilka köper kaffe för femton kronor koppen, inkl påtår, ändå kan gå runt i slutet av maj? EU:s regionalfonder har varit en hjälpande hand när det lokala näringslivet bestått av fiske och en enstaka propellerfabrik.

Undertecknad var på ett seminarium om Västra Götalands maritima framtid där företrädare för olika intressenter noga påpekade att hamnavgifterna för fritidsbåtar är bland de billigaste inom västeuropa. På sikt innebär det nog att sjunkna plastekor som denna sakta försvinner och ger plats till mer lönsamma flytetyg på jakt efter glass och lugna vikar att bada i.