En modern båt innehåller kilometervis med kablage. I takt med att datoriserade styr- och reglersystem blivit billigare och personal dyrare så har konstruktörer byggt in alltmer komplexa signalanläggningar för att hålla koll på all utrustning. Personligen är jag positiv till denna utveckling men den kan även ha baksidor, speciellt om dokumentationen är inkomplett.
Det började med en tankradar som hade låst sig…
…och vars felaktiga mätvärden besättningen länge ignorerat.
Snart fick jag reda på att det fanns tre uppsättningar scheman över styrsystemet, alla olika och ingen förmodligen helt korrekt. Detta hade orsakat huvudbry och gjort det komplicerat att felsöka. Med ett lånat diagnosinstrument samt till en början friskt humör gav jag och elingenjören oss av på upptäcktsfärd för att kartlägga koaxialkablarnas färd genom båten.
För att nå de olika skåpen…
…så måste man avverka många meter per dag.
Med en komradio i örat och ett ibland periodvis tröstlöst sökande efter kabelproblem så är det inte utan att man känner sig som Marve Fleksnes. Fel kabel rycks, inget händer. Rätt kabel rycks, ett fyrtiotal driftslarm går av på en gång och telefoner börjar ringa febrilt. Gå några meter bort, öppna ett annat skåp och upprepa proceduren.
“Detta är LA8PV, calling all stations. Do you hear me, Yokohama?!”
Grön eller röd blink? En svår fråga för undertecknad.
Problemet har varit en elefant i kontrollrummet som ingen låtsas om. Kontrollpanelen påpekar att det är problem med systemets dubbla slingor, den ena har störningar och därför är övervakningen inte så redundant som det ska. Ett antal bytta kontakter senare så börjar vi närma oss gåtans lösning.
Frågan är vad vi kommer att hitta, nu när vi har kartan att leta efter.
