Det sägs att endast genier lär sig av andras misstag, vi övriga får försöka komma ihåg våra egna. Jag har genom åren varit med när folk gjort misstag och även själv klarat av min beskärda del. Förmodligen är det är en del av det livslånga lärandet.
Jag var en gång väldigt glad när jag i sista minuten lyckades förhindra starten av en rökmaskin på en nattklubb; den hjälpsamme diskplockaren som fyllt på tanken hade nämligen förväxlat smoke liquid med liquid smoke. Fem minuter för sent och gästerna på hela stället hade doftat hickorysalami resten av natten. När en inhyrd truckförare på en festival där jag jobbade hade lite för slack tilt på gafflarna så dråsade två videoskärmssegment á en halv miljon styck fyra meter ner i backen och förintades. En kollega till mig när jag åkte flyttbil tappade en hammare rakt igenom en synnerligen värdefull tavla som skulle hängas på ett konstmuseum.
Det är sånt man kan skratta åt när lite tid har passerat men i stunden så är det ganska jobbigt för den vållande.
Häromdagen låg vi till kaj i Göteborg…
…och skulle skifta bränsleventiler…
…på en huvudmaskin.
Med oljiga handskar och med en bricka som låg någon millimeter fel så hände det som inte bör hända. När jag skulle lyfta tillbaka ventilens överfall så föll brickan ner i topplocket, studsade till och ramlade till sist så långt ner den kunde komma. En meter ner, inklämd under ventillyftarens stötstång, ovanför kamaxelns rulle. Varken magnet eller tillbockad krok av pianotråd kunde få upp den; brickan höll ut.
Det tog säkert mina kollegor fem mantimmars idogt arbete, kopiösa mängder bortmontering av maskindelar och kilowattimmar av skamfyllt blossande kinder på undertecknad innan brickan var fri.
Men som jag lärde mig på Nordsjön i vintras, ibland går saker och ting åt helvete; det viktigaste är att personerna inblandade inte är skadade eller förolyckade.
