Väl hemkommen från det myckna turandet ombord på M/S Finneagle mellan Malmö och Travemünde så gissar jag att det är dags att visa upp brottstycken av den gångna månaden för omvärlden.
Malmö visade sig från sin charmigaste sida…
…och det gjorde hamnen i Trave med.
Turlistan medgav en resa ToR mellan dessa två kajer, varje dag veckan runt. Ibland hade vi massor av last, ibland knappt någon. Med en förutsägbarhet som endast överträffas av det skeende som uppenbart inträffar när en allt annat än mätt varan, beväpnad med putsat kreditivbrev och nyslipade bestick, anlitas som fågelvakt åt grannens papegoja stävade vi fram mot kända kajer och bekanta vatten. Solen gick upp, vi la till i Malmö. Solen gick ner, Travemünde bredde ut sitt mörka inlopp framför oss.
Under vattnet fanns maskinernas hjärna…
…och ovanför deras skötare.
Det finns dock en trygghet i rutinen. Månaden ombord var lärorik, besättningen var trevlig och maten till belåtenhet. Tiden gick fort.
Min magkänsla säger att jag, på ett eller annat sätt, kommer att återse fartyget.
