Båten jag är på har för tillfället inga långa uppdrag, den är inte chartrad över hela säsonger utan tar enskilda jobb ett i taget. När man då ligger i hamn så innebär det att besättningen inte kan ta långa utflykter. Ett besked om avgång kan komma inom en timme eller någon gång nästa månad. Går man iland så skall man hela tiden vara nåbar via mobil och ha möjlighet att på kort tid komma ombord igen.
Samtidigt är det lugnt och skönt ombord, dvs det är lätt att bekanta sig med maskinavdelningen.
Som på alla båtar finns det kilometervis med rör och tankar för det mesta.
Vi har, bland mycket annat, fyra huvudmaskiner från MaK…
…och fram tills nyligen en mysko oljeläcka.
Förekomsten av utspilld olja på tanktaket ovan var ett av mina första uppdrag. Efter hel del sugande och torkande så enades vi om att den förmodligen berodde på en kvarglömd oljekanna som vält under föregående uppdraget. Efter några dagar så började rykten gå om att vi skulle få åka ut och hantera ankare. Ingen Guy Fawkes Night för oss alltså, istället för att skjuta fyrverkerier så började vi förbereda avgång.
Det innebär bunkring av bränsle (gasolja)…
…samt rensning av det skräp som flyter runt hamnbassängen och därför hamnar i våra sjövattenfilter.
Alltså, vi är sen lunchtid på väg ut till en plattform utanför Shetlandsöarna för att flytta på deras ankare. Vi gungar en aning men än så länge har vågorna inte gjort mig mer än lite småsömnig. Det sägs att om man inte blir sjösjuk på ett sånt här fartyg så lär man knappt bli det överhuvudtaget. Vad det lider så får jag se om magen dessa kommande dagar levererar nöjesfältspirr eller fontänkräkningar.
Händelserikt kommer det nog att vara likafullt.
