Som få i min direkta närhet har missat så har jag varit förkyld. Under min förkylning har jag säkert förbrukat åtminstone ett tjugotal meter papper och ynkat mig gentemot alla som har befunnit sig i närheten. För att riktigt understryka min utsatta position så skickade jag även sms där jag skrev “cough, cough, couch” till min fd kollega Zhaleh. Istället för att ligga hemma och gnälla i Göteborg över helgen så följde jag med Benke till Alingsås för att titta på Lights in Alingsås, deras årliga ljussättning av offentliga miljöer.
Det var tioårsjubileum.
Kyrkogården var ovanligt nog full av liv.
Massa folk som tittade på belysta vepor i natten.
Väl tillbaka i Halmstad så kunde jag notera att inte bara jag själv blivit bättre utan även att vissa av mina klasskamrater blivit aningen sämre; mitt förkylningsvirus, som jag gissar kom från en födelsedagsfest helgen innan, hade nu tagit ett rejält kliv och bosatt sig i en ny värdkropp. Det var inte min intention.
Hade jag velat dela med mig av mina inre virus så borde jag istället göra som Luke Jerram. Han gör glasskulpturer av av kända virus och ställer ut dem i konsthallar.
Mer intressant hemma på fönsterbänken än de flesta dussinvaser som svenska glasbruk kränger till turister på genomresa. Kanske glasblåsning skulle vara en hobby mörka höstkvällar? Det ser ju inte allt för komplicerat ut.
