Så har då min goda vän Ewa flyttat till sin nya lägenhet. Det enda som finns kvar från henne är några tomma sojamjölkskartonger och en PostIt-namnskylt på ytterdörren. Krukväxterna har fått en halvering av koldioxidtillförseln och jag strosar sakta genom de ekande tomma salarna.
Hon gillar slush med kemisk smak.
Första gången vi träffades tror jag var på Kjesäters Folkhögskola hösten 1996. Hon bodde då med sina föräldrar i Sjuntorp utanför Trollhättan och jag med mina i Farsta Strand, däremellan brevväxlade vi. Genom åren har vi hälsat på varandra relativt regelbundet och så slumpade det sig att vi efter tolv års bekantskap nästan blev grannar. Lite omständigheter och diverse vändor senare så blev hon boende i kappsäck på min soffa över sommaren.
Hon diskar med höger hand, jag med vänster.
Trots våra olikheter, och trots att jag har haft mina åsikter om hennes förmåga att sprida saker överallt, så måste jag faktiskt erkänna att det varit väldigt trevligt att ha henne här. Vi är nog inte lika på någon fläck och vi brukar inte hålla med varandra alls men det har varit en genuint stimulerande tid med två personer på 23 kvm.
Rykten säger att hon ska skaffa katt, nu när hon har en egen lägenhet. Den kommer att få det bra.
