När jag kom hem från sommarens praktik så insåg jag att jag inte behövde en väckarklocka för att vakna på morgonen. Inte bara hade kroppen ställt in sig på att gå upp tidigt varje dag, utanför fönstret fanns det en byggarbetsplats. Jag trodde att de skulle vara färdiga när hösten kom, så var dock inte fallet.
Dessa glada gossar och deras rivningsrobot byter balkonger på grannhuset. Kl 7 varje morgon börjar de plikttroget och fortsätter in på eftermiddagen. Bilande av betong är ett mycket tungt jobb och då kan det ju vara skönt att ha en robot. Hade de även lagt en vattendimma vid objektet så hade dammet inte spridits över vårt köksfönster.
Som tur är så bor man i en storstad så mellan skolan och hemmet kan man slinka in på ett seminarium om framtiden för svensk sjöfart. Gratis kaffe, stora kanelbullar och det vanliga budskapet om att branschen har fulla orderböcker men inga som kan framföra båtarna.
Sen så kan man titta på tillresta stockholmare på Bokmässan. Min snälla kompis Lovisa fixade en gratisbiljett och en bok om komposter till mig. Dessutom fikade jag med Marit som är bibliotekarie, vi hade inte träffats på flera år. Överlag så var det varmt, trångt och jag tyckte att de flesta koftorna hade något jagat i blicken.
Självfallet fanns det en monter med högläsning av sjömanshistorier. Publiken kom från den tiden då man förvärmde huvudmaskinen med blåslampa och bananleveranser var löpsedelsmaterial. Kvinnan i den snygga klänningen är Elin, hon jobbar med att se till att såna som jag hamnar ombord på våra praktikbåtar.
