Min bror Oskar hade plötsligt fått en tredagars ledighet så han åkte ner för att besöka undertecknad. Efter att jag visat skolans maskinrumsimulator och en fikapaus hos Ana åkte vi ut till Hönö i norra skärgården. Vi var inte ensamma.
Oskar på vägfärjan tillsammans med halva Göteborg.
Den senare årens bostadsbrist inne i Göteborg, möjligheterna att arbeta på distans samt den lokala oviljan mot en broförbindelse med fastlandet har skapat en trång men pittoresk miljö för störningsfritt boende ute i havsbandet. Huspriserna klättrar stadigt uppåt…
…fast med en sån här utsikt 35 minuter från Centralen är det kanske förståeligt. Den tradionella bilden av skärgård, med sjöbodar och frireligiositet, lever dock kvar.
Det här rucklet, tio meter från vattnet, betingar nog samma pris som en bostadsrätt i Östersund. Efter lite chockterapi med tigersåg och kofot så lägger sig doften av målarfärg och sommargäst tryggt över nejden.
För hur kommer det sig att ett kafé och gästhamn som inte har mer än fem-tio gäster vilka köper kaffe för femton kronor koppen, inkl påtår, ändå kan gå runt i slutet av maj? EU:s regionalfonder har varit en hjälpande hand när det lokala näringslivet bestått av fiske och en enstaka propellerfabrik.
Undertecknad var på ett seminarium om Västra Götalands maritima framtid där företrädare för olika intressenter noga påpekade att hamnavgifterna för fritidsbåtar är bland de billigaste inom västeuropa. På sikt innebär det nog att sjunkna plastekor som denna sakta försvinner och ger plats till mer lönsamma flytetyg på jakt efter glass och lugna vikar att bada i.
