Besegrad av en bit cement på fel plats
Nåja, ibland blir ju inte resultatet helt optimalt.
Som den trogne läsaren har förstått så har jag den senaste veckan tampats med ett igensatt sludgerör. Efter att ha slagit hål på en cementpropp med hjälp av slägga och mejsel, borrhammare samt sura blickar så togs beslut om att lägga om strategin. Dags att ta på stövlarna och försöka från andra hållet; dags att klättra ner i pannan och angripa proppen som från ett bakhåll.
Uppför en lejdare…
…lyft undan de komponenter som är i vägen…
…och ner med en stege.
Nähä, inte heller det hjälpte.
Någonstans här insåg samtliga inblandade att röret gick segrande ur matchen. Vattnet var tvunget att komma ut oavsett så det fick bli med en pump och sugslang uppifrån. En djup suck och det hela var över, för den här gången. Två cementproppar har slagits sönder, minst en tredje kvarstår på en plats där den inte går att nå. Varvslistan fick sig ännu en punkt.
Torrt och dags att packa ihop.
Nu sover ju jag oftast väldigt gott om nätterna men jag anar att om det är dags att börja med mardrömmar igen så kommer detta sludgerör att spela en stor roll i dessa. Kallsvettig och med adrenalinpåslaget dunkande i öronen kommer jag att vakna med röret bredvid mig i sängen; det morrar och dreglar sotigt vatten på min kudde.
Det är ju som bekant inte lätt när det är svårt.
Rörigt och rörligt
När man mitt på dagen kommer ner i ett maskinrum kan man slås av att det är tomt. Inga personer är i kontrollrummet utan alla är på språng någonstans. Iförda overaller, hörselskydd och en bunt verktyg i handen ser man folk passera på väg till olika platser där något ska utföras. Så när telefonen ringer och en röst i andra änden frågar efter någon så är det inte alltid kontakten kan upprättas. För var är de, personalen?
I fikahörnan är det tomt.
Kanske har det larmat någonstans?
Eller så förbereder de…
…inför nattens mätning av huvudmaskinernas prestanda.
Kanske har en separator börjat oja sig och behöver besök…
…eller så rensar de igensatta rör.
Just det sista, rensning av rör, är något jag tränat ordentligt på senaste dagarna. På andra sidan röret finns en hetoljepanna innehållande några hundra liter sotigt vatten, den ska dräneras. Mellan detta smutsiga vatten och friheten så återfinns ett antal proppar bestående av gammalt murbruk och koks. Min uppgift har varit att, med så mycket våld ärendet kräver, frigöra detta vatten. Än så länge har jag, med hjälp av handslägga och huggmejsel, huggit mig några decimeter in.
Det är inte svårt att gissa hur det hela kommer att sluta. När det sista slaget har krossat proppen så kommer allt detta vatten forsa ut och då gäller det att kvickt ta ett galant kliv åt sidan.
Tur att man är liten och smidig.
Dubbla signaler och att tolka dem
En modern båt innehåller kilometervis med kablage. I takt med att datoriserade styr- och reglersystem blivit billigare och personal dyrare så har konstruktörer byggt in alltmer komplexa signalanläggningar för att hålla koll på all utrustning. Personligen är jag positiv till denna utveckling men den kan även ha baksidor, speciellt om dokumentationen är inkomplett.
Det började med en tankradar som hade låst sig…
…och vars felaktiga mätvärden besättningen länge ignorerat.
Snart fick jag reda på att det fanns tre uppsättningar scheman över styrsystemet, alla olika och ingen förmodligen helt korrekt. Detta hade orsakat huvudbry och gjort det komplicerat att felsöka. Med ett lånat diagnosinstrument samt till en början friskt humör gav jag och elingenjören oss av på upptäcktsfärd för att kartlägga koaxialkablarnas färd genom båten.
För att nå de olika skåpen…
…så måste man avverka många meter per dag.
Med en komradio i örat och ett ibland periodvis tröstlöst sökande efter kabelproblem så är det inte utan att man känner sig som Marve Fleksnes. Fel kabel rycks, inget händer. Rätt kabel rycks, ett fyrtiotal driftslarm går av på en gång och telefoner börjar ringa febrilt. Gå några meter bort, öppna ett annat skåp och upprepa proceduren.
”Detta är LA8PV, calling all stations. Do you hear me, Yokohama?!”
Grön eller röd blink? En svår fråga för undertecknad.
Problemet har varit en elefant i kontrollrummet som ingen låtsas om. Kontrollpanelen påpekar att det är problem med systemets dubbla slingor, den ena har störningar och därför är övervakningen inte så redundant som det ska. Ett antal bytta kontakter senare så börjar vi närma oss gåtans lösning.
Frågan är vad vi kommer att hitta, nu när vi har kartan att leta efter.
Plötsligt händer det
Det sägs att endast genier lär sig av andras misstag, vi övriga får försöka komma ihåg våra egna. Jag har genom åren varit med när folk gjort misstag och även själv klarat av min beskärda del. Förmodligen är det är en del av det livslånga lärandet.
Jag var en gång väldigt glad när jag i sista minuten lyckades förhindra starten av en rökmaskin på en nattklubb; den hjälpsamme diskplockaren som fyllt på tanken hade nämligen förväxlat smoke liquid med liquid smoke. Fem minuter för sent och gästerna på hela stället hade doftat hickorysalami resten av natten. När en inhyrd truckförare på en festival där jag jobbade hade lite för slack tilt på gafflarna så dråsade två videoskärmssegment á en halv miljon styck fyra meter ner i backen och förintades. En kollega till mig när jag åkte flyttbil tappade en hammare rakt igenom en synnerligen värdefull tavla som skulle hängas på ett konstmuseum.
Det är sånt man kan skratta åt när lite tid har passerat men i stunden så är det ganska jobbigt för den vållande.
Häromdagen låg vi till kaj i Göteborg…
…och skulle skifta bränsleventiler…
…på en huvudmaskin.
Med oljiga handskar och med en bricka som låg någon millimeter fel så hände det som inte bör hända. När jag skulle lyfta tillbaka ventilens överfall så föll brickan ner i topplocket, studsade till och ramlade till sist så långt ner den kunde komma. En meter ner, inklämd under ventillyftarens stötstång, ovanför kamaxelns rulle. Varken magnet eller tillbockad krok av pianotråd kunde få upp den; brickan höll ut.
Det tog säkert mina kollegor fem mantimmars idogt arbete, kopiösa mängder bortmontering av maskindelar och kilowattimmar av skamfyllt blossande kinder på undertecknad innan brickan var fri.
Men som jag lärde mig på Nordsjön i vintras, ibland går saker och ting åt helvete; det viktigaste är att personerna inblandade inte är skadade eller förolyckade.
Ny båt, ny tidtabell, samma kaj
Återigen ute på fartygspraktik, nu ombord på M/S Stena Carrier som går med rullande gods mellan Göteborg och Travemünde. Som studerande i Göteborg så känns det nästan som ett obligatorium att någon gång praktisera på någon av deras båtar. Det var första gången jag behövde gå till ett kontor iland och signera en bunt papper innan jag fick komma ombord, tidigare har allt sånt skötts via telefon eller på plats.
Nytt passerkort och en massa ny information…
…samt en ny hytt, med björkfanér!
Svårt att säga något om vad jag tycker än så länge men första intrycket har varit bra. Det finns en automatisk espressomaskin i kontrollrummet och stundtals dessutom bredband i hytten.
Sämre kan man ha det.
