Källaren på Excello är inte den lättaste att orientera sig i första gångerna. Traditionella maskinrum har en hyfsat enhetlig layout, huvudmaskinen står i mitten långt ner och snurrar på en axel som går akterut genom skrovet där den avslutas i en propeller. Ibland finns det två propellrar och ibland har man en växel emellan men i stort så kan man tråckla sig runt utifrån detta.
Under aktern hänger podarna.
Denna båt har istället dieselelektrisk framdrivning och har som sådan färre begränsningar på hur maskinrummet kan möbleras. Här driver istället dieselmotorn en generator, strömmen i sin tur går sen i kablar till en propellerförsedd elmotor som hänger under fartygets akter. Motorinfästningen i skrovbotten går att vrida för att kunna rikta om kraften vilket gör ett traditionellt roder onödigt. Konceptet kallas pod och har blivit populärare de senare åren.
Som all ung teknik så säljs den som det bästa sen skivat bröd. Fartygets manöverförmåga förbättras, maskinrumsvolymen optimeras och driften blir flexiblare. Barnsjukdomarna ingår i priset. De olika tillverkarna på marknaden har egna finurliga lösningar och varumärken, här ombord återfinns ABBs Azipod-system.
”Felvända” maskiner
Möjligheten till friare placering har fått till effekt att man ombord på Excello placerat dieselmaskinerna med drivaxeln riktad föröver. Vidare saknas ett traditionellt tanktak utan under maskinerna återfinns separatorrum och kylvattenpumpar. Första veckan gick jag om inte vilse så åtminstone helt fel minst en gång om dagen.
Podens kontrollenhet på skrovets insida sedd ovanifrån.
Podens kontrollenhet på skrovets insida sedd akterifrån.
Podenheten sitter lagrad i skrovet med en kuggkrans runt om. Roderfunktionen kommer av de två elektriska servomotorerna, de flyttar kuggkransen fram och tillbaka varvid hela undervattensdelen av poden, motorn och propellern, vrider sig under skrovet.
Så länge propellern snurrar och havsvattnet håller sig på utsidan så är allt frid och fröjd.
